Ekorrhjulet snurrar fortare och fortare...

Plötsligt så känns det som om livet rusar lite för fort.. det är så mycket som händer och så mycket som är på gång. Jag känner på mig att den här sommaren kommer passera som en oljad blixt. Kanske är det för att jag mår bra... tiden går fort när man har roligt. Samtidigt så önskar jag att tiden gick i snigelfart, för att jag inte längtar tillbaka till "livet innan mammaledigheten". 
 
Nu har jag passerat halvtid för min mammaledighet. Idag gick jag in i sovrummet och upptäckte att Eddie stod upp i sin spjälsäng alldeles själv(!) 7 månader och 12 dagar gammal... och grabben har ställt sig upp. Kan man hitta en nödbroms någonstans? Det går för fort!
Samtidigt har det lilla paketet med röda sidenband inte bara hittat ut ur garderoben, det har öppnat sig också... ut väller diverse minnesbilder, möten, närvaro och återuppståndelse. Trodde jag skulle bli gladare av att paketet öppnat sig, men jag står liksom fortfarande bara att stirrar lite förskräckt på det... Är du inte glad?, frågar min sambo. Ja jo... Men plötsligt upptäcker jag den där där skyddsmuren som jag ovetandes lagt två år på att bygga. Det är cement, tegel, järnbalkar, ståltråd, spikmattor, elstängsel och staplade stockar runt mig. 
Innanför känns det tomt och konstigt... även om jag någonstans ser ett svagt skimmrande solsken bortom skyddsmuren. Det blir nog bra tillslut... det får ta sin tid... vet inte riktigt hur jag ska bete mig.
 
Sommaren är fullt planerad med allt vad det innebär. Sambon är iväg i skrivande stund på utbildning med Sjöräddningen. De har återkommande utbildningar varje år där de ska öva på olika saker som räddning med helikopter, hjärt-o-lung räddning, "i väntar på ambulans", överlevnad, simmning osv osv osv. Snart är båtsäsongen igång på riktigt och då går larmen titt som tätt på stationen.
Emellan hans jour pass på SSRS (svenska sjöräddningssällskapet) så är en o annan utflykt inbokad, bland annat en resa där vi är bjudna utomlands för att visa vår Pontiac på en stor bilutställning. Vi fick köpa en väggalmänacka här om dagen för att kunna skriva upp allt som händer nu i sommar.
Familjeliv 2.0 !
 
Näe... jag får försöka njuta av nuet. 
Och kanske önska mig en bromskloss... en stor en.

Kommentera här: