Moders kärlek

 
Usch va äckligt stolt man blir när man lyckats avla fram en sån perfekt skapelse ♥
 
Det är ingen dans på rosor alla gånger, men dom där stunderna när man stannar upp och ser en blandning av sig själv och mannen man älskar i denna lilla växande individ. Får så mycket beröm för honom från alla håll o kanter så man blir så där alldeles mallig inombords... ni vet, så där mallig som man absolut inte får visa att man är för då blir folk störda ;-) ...Men inombords dansar jag jitterbugg och gör V-tecknet med mina fingrar.
Han har sovit hela nätter sen 4 månader, står upp själv nu vid 8 månader och går med stöd, gnäller väldigt sällan, alltid glad, utvecklas fint enligt barnavårdscentralens alla kurvor, jollrar och börjar prata mer & mer.
Grabben kommer bli hjärnkirurg, jag känner det på mig...
 
Nä, nu ska jag sluta skryta... för idag.
 

Kommentera här: