Om vi nu ska sammanfatta dessa gener...



Ibland slår tanken mig, att jag en gång i tiden höll ihop med en man som hade behovet av att bryta ner mig psykiskt. Minns att han tittade på mig med en spyfärdig blick och sa på allvar att han skulle aldrig skaffa barn med mig för jag hade alldeles för dåliga gener för honom, det är kärlek va? Herregud alltså...
Då blev jag förtvivlat ledsen över alla hans hårda ord han utövade, men idag kan jag skratta åt det. Efter relationen tog slut så förstod jag att det inte var mig det var fel på. Jag är så stolt över vart jag är idag, vem som älskar mig, allt jag har och framför allt Eddie. En mer välskapt grabb får jag nog leta efter.

Han utvecklas fantastiskt! Stark i kroppen (går redan med stöd!!!), skriker inte speciellt mycket, lätt att lägga på kvällen och sover för det mesta genom hela nätterna nu och är bara 4 månader. Världens gladaste och snällaste bebis. Man blir ju självklart lite stolt när folk uppmärksammar hans egenskaper.

Ungen har fasen inte ens ett blöjeksem liksom! Så jäkla perfekt och välskapt :-)

Det här har vi gjort bra, mannen och jag. 

Kommentera här: