En gåva till de hemlösa

Idag skänkte jag 500:- till Stockholms Stadsmission.
Inte så mycket i det stora hela, men 500:- räcker till 20 varma måltider för en hemlös. Man kanske inte kan göra allt, men alla kan vi göra något. Kanske är det lite extra betydelsefullt runt jul, när vi andra sitter och skrattar runt ett dukat bord, öppnar julklappar vid granen och tittar på Kalle Anka.
 
I en värld av krig, invandring och ökad brottslighet så glöms de bort, de svenskar som samhället sviker medans nyanlända får bostäder, bidrag och gratis tandvård. I mina ögon så ska våra politiker inte särbehandla genom att hjälpa vissa människor men inte andra, som i många fall har det ännu sämre.
 
 
Utvecklingen av vår välfärd är skrämmande.
 
Peace and out,

Ny i kartong 2017

Året går mot sitt slut, så även min mammaledighet.
 
Imorgon ska jag till frissören och nästa vecka ska jag fixa naglarna. Efter det är jag som "ny i kartong" inför 2017. Eller ja... med ett o annat kilo i övervikt då kanske, men de bjuder jag på så länge. Har inte hittat inspirationen att träna när man inte har möjligheten att göra det regelbundet. När man har barn så inser man snabbt vikten av att ha tillgång till barnvakt för att kunna utföra vissa saker. Barnvakter finns... det är bara det att de inte alltid är tillgängliga just när man behöver dem. De som inte har barn än kommer att förstå vad jag pratar om när de själva blir föräldrar...
Nåväl, nu börjar grabben bli lite större och så småningom får han säkert följa med till gymet och leka i barnhörnan under tiden. De har ju barnpassning vissa tider.
 
Vilket pussel egentligen.... Alla ni där ute som har fler än ett barn, en stor jävla fucking applåd till er säger jag bara! *hatten av* Livet förändras verkligen till 110% när man har fått barn, på gott och ont. Man får helt enkelt lägga alla sina personliga intressen åt sidan för att hela tiden sätta barnen först när det gäller deras behov. En fördel är att man som människa lär sig att bli mindre egoistisk och mer anpassningsbar i olika situationer.
 
Julafton närmar sig.
Jag längtar :-) 2:a året som förälder. Förra året var allt så nytt, grabben var bara 3 månader och krävde mycket mer när det gällde matning, byta blöjor stup i kvarten, sova osv. Nu är han mer självgående, äter själv, leker själv, går och tar sig fram själv. Denna gång hoppas jag att jag får se Kalle och min favorit, Karl Bertil Jonssons julafton på tv utan större avbrott.
 
Näe folks, nu ska jag krypa ner i sängen där mannen i mitt liv redan snuzar gott. ♥
 
Over and out,

Magsjukor, förskolor, daghem och avlopp.

Ungefär så har min dag sett ut.
 
Hela familjen har en efter en åkt på magsjuka i huset. Har tvättat, städat och torkat för att eliminera så mycket jag kan av viruset. Ikväll när grabben lagt sig så tog vi tag i att rensa avloppen i badrummet. Något vi planerat redan innan magsjukan slog till, men nu blev det liksom extra angeläget att göra ordentligt rent.
Idag är vi alla relativt återställda :-)
 
Har grubblat lite över Eddies tilldelade förskola i Västerhaninge. Alltså den är verkligen under all kritik... jag vill verkligen inte sätta honom där. Har undersökt saken och fått tips om lite dagmammor. Ska ringa komunen och se hur läget ser ut för pallevanten... Den tilldelade förskolan blir ju i så fall en nödlösning tills vi får plats på en önskad förskola. Det jävliga är att Sverige utvecklas ju i snigelfart samtidigt som vi ökar i antal och flyktingar strömmar in från alla håll och kanter. Det finns helt enkelt fler barn än det finns förskolor. Punkt.
 
Det jävliga är... nu är ju jag förstagångsförälder så jag talar utifrån det. Jag målade på något vis upp Sverige som ett så pass rikt land att även om alla förskolor är olika "bra" så är de ändå så där "gulligt" inredda med glada färger och en massa roliga färgglada prylar och leksaker för att skapa inspiration och lekfullhet för barnen.
 
Efter ett besök på Eddies tilldelade förskola så gick jag omkring med armarna i kors, axlarna spännt uppdragna mot huvudet och kände bara fasa... Allt var biege... det var som att gå in i en gammal skola från 1981... eller som jag kanske skulle föreställa mig att fattiga barnhem i öststaterna ser ut. Rätt tråkiga... färglösa... gamla slitna leksaker... avskavda möbler... sunkiga mjuka dynor. Alltså det var så jävla vidrigt...
-Och där ska jag lämna det finaste jag har om dagarna?
 
Panik. 
...ren panik. Är detta Sverige 2016...snart 2017??
 
Personalen pratar uppmuntrande om att de ska flytta till nybyggda lokaler 2018.
Ah när då under 2018 tänker jag för mig själv. Allt känns som en evighet till 2018!
En evighet... en E V I G H E T.
 
Förstår genast att eftersom de ska flytta så har de för länge sen lagt ner alla behov av renoveringar. Vilket gör att de gamla lokalerna snabbt förfaller. Men kom igen? Hur svårt är det att kasta upp lite glad färg på väggarna? Måla en nyckelpiga på väggen eller whatever?
 
Näe, här kör vi biege rakt igenom på allt.
 
Allvarligt Sverige?