Drömspöken

...ni vet den där känslan när man drömt om någon som inte längre är en närvarande pusselbit i ens liv. När drömmen är så där påtaglig så att du vaknar och känner dig nedstämd av alla olika tankar och känslor som rusar igenom skallen och bröstet. Det är en lustig känsla när drömmar är så starka på nåt vis... och på något sätt påminner en om sånt man har lyckats förtränga för att må bra.
 
Nåväl, när dimman har lagt sig så inser man att vardagen är precis som vanligt och det lilla paketet med minnen ligger kvar i garderoben, inslaget med en rosett. I alla fall spirituellt sett... ♥
 
Skönt att det inte handlar om några gamla kärlekshistorier i alla fall, om nu någon misstänkte det.

Kommentera här: