Home Sweet Home ...for a day.

Mellan landar hemma en kortis. Tidigt fredag morgon flyger jag ner till Malmö för att jobba med Hem & Villa Mässan där nere.
Shit va jag kommer att få ont i fötterna =/

Lord, have mercy...

Skymning i Bromölla...

Sitter på hotellrummet och märker hur det blir svårare och svårare att se tangentbordet, tanken slår mig att det är skymning när jag tittar ut genom fönstret.

Att sitta själv på ett hotellrum ger en tid att fundera... på både det ena och det andra. Det sägs att det är en mening med saker och ting som händer i livet... jag skulle dock vilja få en förklaring till vissa meningar.

När jag var liten så var jag skolans rikstönt. Jag var lägre än lägst i rang... På måndagen i skolan så hörde man snacket om kalaset som var i helgen som alla var bjudna på, utom jag då. Jag minns att jag var bjuden på ett i alla fall... en kille som bjöd alla i klassen och det minns jag som igår. Sen blev jag bjuden på ett till kalas... där en av de inbjudna hade tackat nej och då fick jag möjligheten att ta den platsen (eftersom det var ett begränsat antal platser till nåt kalas på Torvalla simhall) Men någon dag innan kalaset så togs inbjudan tillbaka för att tjejen som tackat nej kunde tydligen komma helt plötsligt så då fick jag inte vara med...

Det är väl inte så jävla konstigt att en unge som upplever detta sluter sig rätt hårt... Men när jag passerat 20-sträcket så lyckades jag anförtro mig och hitta vänner som jag kunde lita på... det var en helt ny värld att uppleva. Folk som verkligen brydde sig om en...

Men idag kommer jag på mig själv att jag är sluten igen... de jag anförtrodde mig åt kom och gick. Med tiden så har guldet blivit till sand... Folk flyttar, försvinner, träffar andra, går vidare, vänder kappan, hittar nya intressantare människor, finner nya tidsfördriv, nya hobbys, nya intressen osv. Det är väl livets gång?
...men den där muren jag rev ner har nu byggts upp igen och förstärkts med cement, bly och stålbalkar för att hålla bättre.

Jag passar mig för att fästa mig för mycket för folk i min omgivning nu... Kan låta tragiskt... men att förlora folk man älskar gör att jag inte vill älska mer. Känslan av saknad och tomhet är så jävla bedrövlig så jag lever hellre ensam än att öppna mig förgäves för andra.

Jag har min familj och min hund... jag får nöja mig med det. Uppskatta det jag har omkring mig än att sakna det som inte finns där. Jag har ju mitt hus... mina cadillacs... ett bra jobb... bra betalt... min familj... min hund... ett sparande på banken... det borde väl räcka? ...riktigt nära vänner behövs inte, right?

...right?

Laddar inför arbetsveckan...

Nersjunken i soffan med datorn i knät och Elvis som ligger som en boll tätt intill. Det är väl så en söndagkväll ska vara... totalt avslappnad framför dator och tv.

Den kommande arbetsveckan blir tung... imorgon bitti åker jag till skåne och ska på utbildning till onsdag... då kommer jag hem en kortis för att sedan åka ner till Skåne igen och medverka på Hem & Villa-mässan fredag, lördag OCH söndag! Mina stackars fötter kommer att tacka för sig efter dom dagarna tror jag... stående i en monter i 3 dagar...

Halleluja... va skoj.
(tillåt er att känna ironin)