Jävla kärring...

och krångla!
...ja hon jag har köpt huset av alltså. Hon är en högt uppsatt rektor på en skola i södertälje, det kanske förklarar varför hon är kort, självgod och bara ser till sitt eget behov. Typiska självupptagna människor... som tror att dom är ballast i plaskdammen!

Här försöker man tillmötesgå hennes önskemål om att flytta in så tidigt som möjligt, sen visar det sig att det inte går för hon behöver den helgen på sig bla bla bla. Får prata med mäklaren, sen prata med kärringen igen sen efter tag så går det att flytta in på datumet som var planerat från början... aaaah suck. Hon är en sån där "JAG" människa... JAG ska, JAG vill, JAG tycker... ah ni hajjar.

Nåväl... hon flyttar till en våning i hammarby sjöstad och därmed behöver hon inte alla trädgårdsprylar och sånt... tror ni hon frågar mig om jag behöver något? Näe... utan hon säljer och ger bort till grannarna istället. Muppkärring... hör väl till god ton att fråga köparen först.
Blir så trött när man försöker tillmötesgå henne så mycket som möjligt men får inte ett skit tillbaka.

Tror jag får använda rökelse för att få bort hennes onda andar när jag flyttar in... I mitt hus ska det bo omtanke och kärlek, inga dryga "JAG" människor.

Kan man klona sig?

Ibland räcker man inte till... Folk är nöjda så länge man finns tillgänglig dygnet runt. Helst ska man vara singel och inte ha något liv så att folk kan styra o ställa bäst dom vill när dom själva behöver sällskap.

Jag har oftast varit tjejen utan liv som folk kan ringa till när dom inte har någon annan... hon som oftast hakar på saker, ställer upp, lyssnar på andras problem fast hon egentligen har sina egna som sällan ventileras. Detta gör ju att folk har en förmåga att ta mig för givet och blir irriterade när jag väl skaffar mig ett liv och inte alltid finns där... Sen ska det snackas bakom ryggarna för att någon är bitter o sur.

Men kan man inte vara det minsta glad för min skull då? Va faan ska folk vara sura för?

Är det jag som är egoistisk? Eller folket? Eller är vi båda egoistiska?
Jag gillar verkligen inte drama... o jag blir arg när folk skapar drama. Så onödigt...

Uppenbarligen stör sig folk när man skaffar sig ett eget liv.

Om folk hade provat på att leva mitt liv så skulle dom vara glada för min skull nu. Och dom som inte gått en mil i mina moccasiner ska inte uttala sig över huvudtaget!

Tack o lov har jag ett fång riktiga vänner som alltid är de samma, oavsett om jag har ett liv eller inte ;)